Blogg

23. jun, 2017

Facebook Liberalerna

I en rapport om föräldraförsäkringen till höstens Landsmöte föreslår en arbetsgrupp att småbarnsföräldrars rätt till tjänstledighet skall kvoteras. Gruppen har letts av Gulan Avci, ordförande i Liberala Kvinnor.


Förslaget har ett genomgående tema. Att styra människor så att de beter sig enligt mallen. Jämställdhet borde betyda lika möjligheter. Det är så vi brukar resonera. Nej för Avci & Co betyder jämställdhet att alla gör lika, alltså lika utfall.

Vi brukar säga att liberaler har ingen utopi, alltså en fastlåst bild av hur samhället skall vara. Vi vill ge möjligheter för människor att förverkliga sina livsprojekt. Men Avci har en utopi. Män och kvinnor skall göra lika, välja lika och utfallet skall vara lika. För att uppnå detta skall individerna vara verktyg, byggklossar i hennes samhällsbygge.

För Avci är det ett problem att kvinnor väljer deltid, att fler kvinnor än män tar ut föräldraledighet och vab-dagar och att föräldrar tar ut för lång föräldraledighet.

För oss liberaler är det ett problem att Liberalerna har överlåtit jämställdhetspolitiken till en grupp med vänsterfeministiskt tänkande – alla skall göra lika och staten skall bestämma över oss-. Det är dags att vi tar kommandot och rensar ut allt av pappamånader och annan kvotering. Endast så kan Liberalerna bli ett parti av betydelse.

4. jun, 2017

Facebook Liberalerna Rikspolitik

 

Börsbolagens styrelser skall könskvoteras

Rätten för föräldrar att fördela föräldraledigheten sig emellan skall helt tas bort

Fri invandring. Bröt mot partilinjen och röstade mot förslag om åtstramad flyktingpolitik 2015

Det är rätt att gömma flyktingar med utvisningsbeslut

Det är rätt att vägra värnplikt

Var kritisk mot partiets språkkrav för medborgarskap.

Mer feminism

 

Nu försöker partiledningen och många i partiet skyla över motsättningarna och tala om att det är två olika personer med olika tilltal som vill detsamma. Så är det inte alls. Det är två helt skilda politiska program som står emot varandra och vilket parti vi kommer att vara avgörs av partiledarstriden.

 

Och BO är inte ensam. Det visar det stöd hon får nu och det stöd hon tidigare har fått. Jag betraktar henne som informell ledare av en informell falang inom partiet. Att ha en sådan falang är förlamande för partiet. Jag tänker speciellt på två frågor där jag saknar partiet och där jag inte kan finna andra skäl till tystnaden än att brist på enighet gjort att man inte haft kraft att agera. Regeringen vill könskvotera börsbolagsstyrelserna och professorstillsättningarna. Här borde partiet känna sig på hemmaplan. Kamp mot könsdiskriminering och kamp för enskild äganderätt. Här borde man rulla fram det stora artilleriet och bara dundra på. Den andra frågan är invandringspolitiken. Det är ju det alla människor pratar om. Här måste ju vårt parti ha en tydlig politik. Istället verkar det mest som om man lämnat walk-over.

 

Många beklagar att vi nu kommer att diskutera personfrågan istället för politik. Men eftersom detta inte handlar om person utan om vilken politik vi skall ha så kan jag önska mig att vi använder tiden fram till landsmötet till att diskutera vår politik. Jag önskar att vi utformar en flyktingpolitik med solidaritet med världens flyktingar men utan att vara fixerad vid att de skall komma just hit, och de som skall komma hit skall inte behöva riskera livet och alla sina tillgångar på resan. Och vi behöver en jämställdhetspolitik där vi frigjort oss ifrån vänsterns kvoteringstänkande.

 

Får vi detta som kombination med övrig politik och svensk politiks skickligaste partiledare, Jan Björklund, då får vi just det liberala parti Sverige behöver och vi kan se fram mot valet med tillförsikt.

2. jun, 2017

Facebook Liberalernas Rikspolitik

 

Om man gör en riktigt usel valrörelse. Skopar ut sin ideologi och fokuserar på fel saker och får ett motsvarande uselt valresultat. Vad gör man då för att vända trenden? Jag förstår att det alstrar mycken tankemöda. Det är då någon kommer på idén. Vi fortsätter med allt det som blev fel men skruvar det ytterligare.

 

Vi gick till val på feminism. Det är klart att det skapar förvirring och även motstånd hos dem som vill ha en liberal politik i ett liberalt parti. Hur gör man då? Jo, då måste vi ha mer feminism. Vi byter till en partiledare som är tydligt profilerad feminist. Den nuvarande verkar inte riktigt övertygad. Alltför ofta har vi hört honom tala om liberalism och om att försvara friheten.

 

Vi hade en oklar flyktingpolitik. Bättre en oklar politik än en direkt dålig men den behövde stramas upp. Det måste bli tydligare vilka som vi skall ta emot och vilka vi avvisar. Vi skulle kunna utveckla en politik som innebär solidaritet med flyktingar men utan att de måste komma hit och utan att de måste riskera livet på resan. En sådan politik kan vinna gehör hos många. Låt oss då välja en partiledare som vill tvärtom och har uttalat sig för fri invandring, att det är rätt att gömma flyktingar och senast röstat emot partiets flyktingpolitik. Låt oss till vice ordförande välja en EU-parlamentariker som tycker att EU kan ta emot även de tre miljoner flyktingar som finns i Turkiet.

 

Vi gick till val på en tredje pappamånad. Det finns uppgift om att några stycken procent av våra möjliga väljare inte alls tycker att det är en lika dålig politik som det verkar. För att skapa fulländning gjorde man ökad jämställdhetsbonus till ledande valfråga. Absolut ingen känner engagemang för jämställdhetsbonus, men många emot. För att fullända denna politik finns det nu ett förslag till Landsmötet från en arbetsgrupp om att den rätt till tjänstledighet som småbarnsföräldrar har skall kvoteras. Denna arbetsgrupp leddes av Gulan Avci. Henne har Skånedistriktet nominerat till andre vice ordförande.

 

Vår styrka är att vi har svensk politiks främste partiledare. Nu har Örebro och Uppsala läns partidistrikt och även några kommunföreningar nominerat Birgitta Ohlsson till partiledare. Uppsala län har även nominerat Cecilia Wikström till vice ordförande.

 

Jag förstår att de har tänkt, men ibland kan man ju ha otur när man tänker.

16. maj, 2017

 

På socialdemokratiska partikongressen i april meddelade utrikesminister Margot Wallström att regeringen inrättar en professur på Försvarshögskolan i förra utrikesministern Anna Lindhs namn. Den ska ägnas åt forskning om kvinnors roll i konflikter och fredsprocesser.

  

Wallström beskrev den nya professuren som ett sätt att hedra ”en av de bästa politiker som vårt land någonsin har haft”.

  

Staten det är vi - det socialdemokratiska partiet. Det var innebörden av Wallströms proklamation. Staten, eller åtminstone Försvarshögskolan, skall används för att driva forskning på det socialdemokraterna anser kan stötta den feministiska utrikespolitiken.

  

Wallström tycker tydligen också att det är helt naturligt att göra denna professur till ett sätt för partiet att främja minnet av en av deras egna.

  

Kanske har vi trott att det grandiosa partiet efter senast åtta år i opposition skulle inse att staten inte är till för dem. De behöver tydligen ännu fler år i opposition för att komma fram till detta.

 

4. apr, 2017

Nu har jag lämnat in denna motion till Liberalernas Landsmöte 2017-11:

 

Liberalisera föräldraförsäkringen

 Frihet måste försvaras. Så var parollen på årets Riksmöte. Och hur skall det åstadkommas. Jo, säger samma Riksmöte, genom en tydlighet i politiken.

 Samtidigt driver partiet frågan om föräldraledighet i riktningen att minska friheten för föräldrarna. De beslut som borde tas av föräldrarna tas istället av politiker som anser sig veta bättre.

Ibland verkar partiet för att folk skall få ta egna val, men sedan när det finns risk för att folk väljer fel då gäller inte valfriheten. Detta göra att partiet får en helt otydlig frihetspolitik eller snarare ingen frihetspolitik alls.

Föräldraförsäkringen är helt jämställd eftersom den är lika för kvinnor och män. Det partiet går in och reglerar med pappamånader är utfallet. I andra sammanhang säger vi att vi skall verka för lika möjligheter och sedan kan utfallet bli olika. Denna grundläggande princip frångås här.

Tvångskvoteringen har minimalt stöd av svenska folket och ännu mindre hos våra väljare och presumtiva väljare. Liberalt tänkande människor i vårt land tar avstånd från tvångskvoteringen. Till de få undantagen hör de som leder vårt parti.

 Här driver Liberalerna alltså en politik som går helt på tvärs med vår ideologi och som dessutom har minimalt stöd bland liberalt sinnade. Det är obegripligt att det blivit så men nu måste vi rätta till detta.

 Yrkande

 Att Liberalerna verkar för att de s.k. pappamånaderna avskaffas.