18. jun, 2018

Två FPU-ledare har gått ur tiden och vem tar efter

Ahlmark o Ullsten var mest kända som statsråd och partiledare. Men de var också FPU-ordförande under förbundets storhetsperiod.

60-talet var mycket en omvälvningarnas tid. Det internationella samhället gjorde sitt intåg, frihetskraven blev allt starkare och sedan mot slutet av årtiondet kom den socialistiska vågen som svepte allt med sig.  

Vid ingången av 60-talet var skolan präglad av kyrkans tro och moral. Censur gällde inom kulturen. FPU tog upp kampen för frihet mot skolans och överhetens styrning av hur individer levde sina liv.  

FPU var också drivande för internationell solidaritet. Det var vid den tiden kolonierna blev självständiga och det var då vetskapen om hur människor i andra länder levde och vi fick en biståndsdebatt och krav på 1% mål.  

FPU drev jämställdhetspolitik. Av liberalt snitt. Grundlagt av företrädaren Göran C-O Claesson som gjorde jämställdhet till profilfråga. Lika rättigheter och skyldigheter. Inte att alla måste göra lika.  

FPU´s politik engagerade många ungdomar och förbundet blev en viktig kraft i politiken och var även dominerande i elevrörelsen.  

Ahlmark var ordförande 1960-62 och därefter Ullsten till 64. De var alltså förbundsordförande under den tiden då FPU´s styrka byggdes upp och många i den nu äldre generationen gjorde där sina läroår. FPU fick därmed en stor betydelse för Folkpartiet. Genom alla dessa från FPU som i likhet med Ahlmark och Ullsten gick vidare till partiet och genom att förbundets idéer om frihet och om internationell solidaritet inplanterades i partiet.  

Jag var inte med i FPU under denna tid, men förbundets politik var en viktig orsak till att jag närmade mig FPU och Folkpartiet och gick med 1969. Det var på ett vis för sent. Jag missade förbundets storhetstid och hamnade i ett FPU som låtit sig svepas med i den förhärskande vänstervågen och ägnade sig åt en tävling om vem som var mest vänster.  

Vad är LUF idag? Att det är ett litet svagt förbund som i likhet med andra ungdomsförbund har svårt att attrahera ungdomar vet vi. Men måste det vara så? Driver de liberala frågor som kan engagera ungdomar?

Visst är ungdomar nu som tidigare engagerade för frihetspolitik. Nu behövs den lika mycket som tidigare och nog behövs en jämställdhetspolitik av liberalt slag. Vi ser nu hur vänsterfeminister dominerar politiken och därmed får vi kvotering och statsstyrning inom alltfler områden. Även om hur familjen ordnar sina angelägenheter. Här har LUF lagt sig för vänstern precis som FPU hade 1969.  

Vi behöver en politik för internationell solidaritet. En politik för utveckling där bistånd kan vara en del. Här borde LUF vara en kraft men där man hör förbundet mest är i deras fixering vid att människor skall komma hit och bosättas sig här.  

1971 räddade Lars Leijoborg FPU genom att ta över som förbundsordförande och baxa in förbundet på rätt spår. Vem kan nu rädda LUF? Ett LUF som tar tag i de grundläggande liberala frågorna frihet och internationalism borde kunna engagera ungdomar och bli den kraft som därefter kan förnya Liberalerna.