1. nov, 2019

Nationell strategi mot våld mot barn.

 

Inför Liberalernas Landsmöte i november finns det ett förslag från partistyrelsen om en Nationell strategi mot våld mot barn.

Gott så! Det behövs verkligen. Men är fokus rätt?

Det finns ett förslag om att slopa preskriptionstid för sexualbrott. Det motiveras med att förövare aldrig skall känna sig trygga mot åtal. Avskyn mot sådana brott är ju stor så därför vill väl ingen opponera sig mot förslaget men är det verkligen vettigt att sätta en 70-åring i fängelse för något han gjort som 15-åring? Det är ju just detta förslaget handlar om. Det bryter också mot hela det rättsliga tänkandet som ligger till grund för att man har preskriptionstid. Att det finns ett samband mellan brottets svårighetsgrad och därmed straffets längd och preskriptionstidens längd.

En av kriminalpolitikens största svagheter, kanske det största, är att så lite görs åt de som är under 15 år. 13 och 14-åringar kommer in i kriminella gäng. Det är destruktivt inte bara för brottsoffren utan också för att dessa ungdomar därmed in i kriminalitet. Partistyrelsen vill inte göra något åt detta problem utan föreslår att 15-årsgränsen ligger kvar. Sedan vill man att brott som begås av någon underårig skall utredas av polis trots att personen ej kan straffas. Ett litet myrsteg. Det finns säkert en och annan som blir skrämd av polisen och viker in på den smala laglydiga vägen, men de som hunnit bli mer hårdföra flinar ju bara. De vet att inget händer.

Sedan står det i förslaget att socialtjänsten skall få ökade befogenheter att sätta in obligatoriska åtgärder. Jag vill först se vad det är och vad man gör med de som inte vill medverka om det skall gå att tro på att detta har någon substans.

Fantomen var hård mot de hårda. Liberalerna är hårda mot pensionärer som levt hederligt i 50 år men mesigt undfallande mot unga kriminella.