11. maj, 2020

Kvinnokortet

 

Detta var bara att vänta. Så snart en kvinna får lämna en post eller kritiseras kommer Kvinnokortet. Det är bara för att hon är kvinna heter det. En man hade inte kritiserats. En man hade inte behövt lämna. 

Det är djupt kränkande mot kvinnor. Det säger att kvinnor är andra klassens politiker. Får inte kritiseras. Man kan inte tänka sig att kvinnan kan försvara sig och om kritiken är orätt få den att slå den tillbaka så att kvinnan går stärkt ur.

Här är ett inlägg på facebook av Malin Henriksson, Liberal politiker från Simrishamn. Bakgrunden är påståenden om att Nyamko Sabuni är styrd av lobbyister. Inlägget fick 143 likes och 60 översvallande positiva kommentarer. Jag skrev kommentar enligt nedan. Ingen reagerade. Så ser debattklimatet ut.

Malin Henriksson

7 maj kl. 21:10

Tänk vad människor döms med olika mallar. Kvinnor som utövar stort politiskt inflytande kritiseras snarare för sin karaktär än sin politik. Har du tänkt på det? De två kvinnor som haft rimligast chans att nå statsministerposten, Anna Kinberg Batra och Mona Sahlin, fick utstå regelrätta karaktärsmord.

När Alice Teodorescu blev politisk redaktör på Göteborgs-Posten fick hon hård kritik av många goda liberaler av många olika skäl. Ett av skälen: hon skrev för lite om göteborgsk lokalpolitik. Samma kritik hade kunnat riktas mot politiska redaktörer som Peter Wolodarski på DN:s ledarsida eller Håkan Holmberg på UNT:s. Eller för den delen Per T Ohlsson i Sydsvenskan. Det har genom åren funnits många svenska regionaltidningar vars ledarsidor gjort anspråk på att primärt vara en röst i den nationella debatten. Om det kan man ha olika uppfattningar, men det krävdes en kontroversiell ung kvinna för att uppfattningarna skulle uttalas med sådan intensitet och ett så högt tonläge som blev fallet i debatten kring Teodorescu.

Idag har Expressen en artikel där ingressen inleds med informationen att Nyamko Sabuni inte skriver sina tal själv. Det är väldigt få partiledare som gör det. Bland annat för att det vore att hushålla dåligt med deras begränsade timmar på dygnet. Göran Hägglund skrev inte ”Verklighetens folk”. Moa Berglöf, numera på Sydsvenskan, skrev Reinfeldts ”Öppna era hjärtan”.

Manliga och kvinnliga partiledare mäts med olika måttstock, på samma sätt som kvinnor och män i media eller näringslivet mäts med olika måttstock. I Duktiga flickors revansch beskriver Birgitta Ohlsson hur hon sitter och skriver och jobbar medan andra har en trevlig kväll. De olika förväntningarna på hur män och kvinnor ska bete sig påverkar oss och styr vårt agerande. Killar som ständigt skämtar är charmiga, som karaktärer spelade av Hugh Grant i en romcom på 90-talet. Tjejer som vill komma nån vart är seriösa, annars har de inte en chans.

Man kan tycka vad man vill om Nyamko Sabunis partiledarskap. Men storyn om en ”ung” (50-årig) kvinna som styrs av äldre män är hopplöst trött. Hade Sabuni varit man hade det hetat att hon var strategisk och hade en förmåga att omge sig med ett nätverk av kloka rådgivare. Men hon är inte man. Hon är ännu en kvinna som döms efter den kvinnliga måttstocken.

Ragnar Arvidsson

Mamma, mamma kom och hjälp! Säg till dom! Grabbarna är dumma mot stackars lilla Nyamko. Dom retas och säger att Nyamko inte alls kommit på det där med elektrifieringskommission alldeles själv. Dom säger att någon viskade det till henne. Dom säger att hon fuskat och inte alls skrivit sina tal själv. Det är grabbar som gjort det. Det är därför det blivit så bra. Kom genast!

Och så är de dumma mot hennes kompisar. De retas med kompisen Mona bara för att hon sabbade en valvinst genom att ta in Vänsterpartiet. Det var ju grabbarna själva som lockade henne att göra det. Och kompisen Anna retas de med bara för att hon inte lyckades förklara vilket regeringsalternativ hon hade när hon inte hade något regeringsalternativ. Och kompisen Birgitta som är så duktig. De är säkert bara avis på henne. Och kompisen Alice skulle inte få bli politisk redaktör på en liberal tidning bara för att hon inte är liberal.

Så kan man förstöra en debatt. Så kan man missa ett tillfälle att dra på sig arbetshandskarna och ge sig ut i den politiska hetluften. Missa att förklara vår teknikoptimistiska politik, värdet av marknadsekonomi och värdet av att nära följa forskning och utveckling i såväl akademi som företag. Missa att visa att somliga inte förstår detta och därför letar efter konspirationer för att det är det enda de förstår sig på. Missa att sätta liberalismen, vårt parti och vår partiledare i fokus.

Med det är också att missa ett tillfälle till självreflektion. Var det så lyckat där i Almedalen? Veckan efter partiledarvalet när så många var spända på att höra om den förnyelse som utlovats och så kommer detta med en elektrifieringskommission. Nej det var helt galet. Lär av misstaget och gör bättre nästa gång.