22. jun, 2022

Orden som döljer

Frisinnad Tidskrift 2022:3

Om inte ja är ja och nej är nej. Om inte orden förklarar utan döljer hur ska vi då förstå?

Lögn är politikens svarta synd men att säga något så att det låter som en sak men innebär något annat är dess förnämsta konstart. Putin och Trump bygger sitt välde på lögn och halvsanningar men även i ett sansat samtal smyger sig ord in som förleder istället för att förklara.

Att anpassa sitt sätt att tala efter vad mottagaren vill höra är lika gammalt som språket, men nu har det tillkommit en faktor. Politiken har inte vetat hur man skulle hantera Sverigedemokraterna och därför har metoden blivit största möjliga oklarhet. 

Är det med SD som med vargen? Vargen ansågs som ett så farligt väsen att det inte omnämndes med sitt rätta namn. SD´s namn nämns ständigt men deras politik analyseras mindre och ännu mindre vill man klargöra sin relation till SD. Är man negativ så blir det att SD har fel värdegrund eller har enkla svar på komplicerade frågor och vill man istället samarbeta så blir det prata med eller förhålla sig till. Eller är det mycket enklare och inte alls mytologiskt. Man har helt enkelt inte gjort sig besväret att sätta sig in i SD´s politik så att man kan angripa partiet där så ska ske och kunna instämma där man är ense.

Uttrycket ”prata med” borde utmönstras. Jo menar man verkligen detta, prata med, så ska man säga det men säg förhandla i enskilda frågor, eller utgöra regeringsunderlag eller bilda koalitionsregering om det är det man menar.

Och Liberalerna använde uttrycket ”söka samsyn” när partiet öppnade för SD. Samma här. Var på skalan av samarbete innebär det?

På andra sidan talas det om att man ”isolerar SD” eller ”utestänger”. ”Hur kan man utestänga en så stor del av väljarna” frågas det. Vad man egentligen menar är att partiet inte ingår i något regeringsunderlag.

Så har vi därmed fått en märklig politisk debatt som handlar om politiker som inte kan prata med varandra och som mobbar ut av folket valda och att landets problem skulle lösa om bara politikerna betedde sig som folk. Inte märkligt att många vill vända politiken ryggen. (Att det sedan finns de som faktiskt inte vill prata med eller ens vara i samma rum som vissa andra underblåser myten). Fast egentligen är det väldigt enkelt. De partier som kan bilda regering gör det med partier de står närmast. Övriga blir opposition. Men säg det då! Under alla år när Socialdemokraterna regerade var de borgliga opposition och saknade direkt inflytande. Om någon borglig klagade på detta fick han en lektion i demokratins fundament. Man talade klarspråk helt enkelt. Och när Socialdemokraterna behövde Bondeförbundet för att kunna regera vidare skedde detta. Även då med klarspråk om att politik är det möjligas konst. Men när Centerpartiet och Liberalerna efter 134 dagar medverkade till Januariavtalet gick Moderaterna till angrepp med att tala om trixande med demokratin och att valresultatet inte respekterades. Liberalerna teg istället för att förklara att detta är demokratins verklighet och detta var då den enda regeringsbildning som valresultatet gjorde möjlig. Och tal om trixande med demokratin var ett sätt att dölja detta faktum. 

Likaså är det om man inte har svar på frågan hur man ska få en regering efter kommande val. Då måste man dölja denna brist. Då används uttryck som att man inte ska hålla på med ”det politiska spelet” och ”vem tar vem”. Frågan som ställs är ju relevant och kunde besvaras med att det har jag ingen som helst aning om. Fast så kan man ju inte säga. Istället framställer man hela frågeställningen som ovärdig att diskutera. 

När det gäller jämlikhet och jämställdhet kan anklagelserna yra om vem som är för och vem som är emot när man egentligen borde diskutera om vilken utgångspunkt man bör ha; lika möjlighet eller lika utfall. 

I invandringsdiskussionen används begreppet ”papperslös”. Det låter som om det är en administrativ detalj som fattas när det i själva verket handlar om människor som illegalt uppehåller sig i vårt land. 

Vill man rusta ner försvaret så låter det bättre att säga att man vill ha fred. Nedrustningsorganisationer har lyckats anamma begreppet fredsorganisationer och säger att de driver fredsopinion. Så vi som anser att Sverige behöver ett militärt försvar skulle alltså var mindre angelägna om fred. 

Det talas ofta om rättvisa när man menar ekonomisk utjämning. Så kan man ju tycka men här är åter ett exempel på hur en politisk riktning tar över ett värdeladdat ord och ger det ny innebörd. 

I skogspolitiken har man gett markägarna ”frihet under ansvar”. Men om ansvar inte utkrävs är det inte ansvar utan frivillighet. 

För några år sedan hörde man ständigt om eurokrisen. Men var det verkligen någon eurokris eller var det en skuldkris som orsakats av en ansvarslös ekonomisk politik. Genom att använda ordet eurokris har man skapat en föreställning att det är euron som är problemet. Inte så konstigt då att opinionen är så eurokritisk.

Orden formar tanken. Men om inte orden betyder det vi tror att de betyder, var hamnar vi då?

Ragnar Arvidsson

Helsingborg