Blogg

Birgitta Ohlsson har nu kommit ut med ”Duktiga flickors revansch”.  

Boken är ett lysande angrepp på den nertryckande kulturen. Ingen får vara duktigare än någon annan. Ingen skall kunna läsa om inte alla kan det. Tydligt kommer detta fram i skildringen av när BO fick premium i gymnasiet. Inte som i min 60-talsskola av rektor inför en fullsatt aula och dessutom med några berömmande ord. Nej, premien smusslades fram så att ingen annan skulle få veta om det.  

BO vill att flickor skall få utvecklas och bli duktiga och vara stolta över sin duktighet. Det är väl utmärkt? Men i denna värld av duktiga och sådana som skulle kunna bli duktiga finns bara flickor. Det är som om det bara vore de som bromsas och hindras att uppnå sin fulla kapacitet. Flickors motstånd är vänstern, de konservativa och popkulturen. Alltså det omgivande samhället. Pojkars motstånd är deras antipluggkultur. Alltså de själva och då kan de ju också skylla sig själva. Och hon ser definitivt inte att vår debattkultur där manligt, grabbigt o gubbigt används som nedsättande uttryck påverkar. 

BO skriver att boken inte handlar om män o pojkar. Jo de finns där, men då som skolgårdsmobbare, mansgrisar, manliga småpåvar som inte tål ambitiösa kvinnor, skitstövlar och deras mentalitet är grabbig och grabbflabbig. Kort sagt, män och pojkar är problem.

Om hon nu vill skriva en bok om flickor så gör det. Så kan någon annan skriva om hur pojkar skall utvecklas. Det kan ju vara någon som hon så nedlåtande betecknar ”Högerkonservativa män som tycker synd om pojkar”. Och så fortsätter hon sin anti-mansretorik och man kan undra vilken värld hon lever i. BO ser hela landet som ett rullande manståg. Med härskartekniker mot kvinnor. Manliga klanledare som riggar spelet. Männen som bekvämt curlats fram av patriarkatet. Män som verkar i ett manligt klansamhälle. Grötmyndiga dumdryga personer av manligt kön. Och den som skrivit en bok för att pusha pojkar och beskrivit kvinnor på motsvarande sätt hade gjort sig omöjlig.  

Hur kan en liberal som skriver att alla skall bli sedda som individer sedan klassa gruppen kvinnor och gruppen män som två kollektiv så olika? Hur kan den som talar så mycket om frihet vilja styra familjerna ännu mer? Hur kan en liberal använda ett så klassiskt socialistiskt uttryck som ”Det privata är politiskt”? Jag kan inte se annat än att hos BO har feminismen överflyglat liberalismen.  

Det är klart att boken läses mot bakgrund av den pågående partiledarstriden. Då måste man undra hur den som ser möjlighet och förmåga i ena halvan och problem och brister i den andra skulle kunna leda hela partiet.

EBT talade mycket om ”Välfärdssveket”. Det var sjukvård, äldreomsorg och polis som var helt undermålig och så var det pensionärsskatten.  

Men har verkligen den rödgröna regeringen hunnit med allt detta på sin korta tid? I så fall verkligen snabbt marscherat. Efter åtta år med alliansregering och ett nionde år med alliansbudget skulle allt elände uppkomma på de senaste ett och ett halvt år med rödgrön budget. Inte ens jag som är liberal och inte har så värst mycket till övers för den nuvarande regering kan finna någon som helst rimlighet i den uppmålade bilden.  

Lägg sedan till att KD hade ansvaret för socialdepartementet.  

Detta påstådda välfärdssvek illustrerades med diagram. Samtliga dessa var avskurna. Hade inte noll som bas och blev därmed helt missvisande. Det gör att steget från 120.000 till 140.000 ser ut som en tredubbling. Den som visar diagram på detta sätt har inte för avsikt att förklara utan att vilseleda.  

EBT klagade på regeringens senfärdighet med att stifta en lag som gör det möjligt att ställa hemvändande terrorister inför rätta. Men varför stiftade inte alliansregeringen en sådan lag? Eller någon regering dessförinnan. Problemet är inte nytt.  

EBT kritiserar att vårt svenska samhälle, våra värderingar, våra seder utraderas avsiktligt med integration som ursäkt. Jo, det låter bra, men vill verkligen EBT värna svenska värden. Nog hör väl religionsfriheten dit och man kan undra om hon vill värna den efter vad som kom sedan. Hon vill nämligen stoppa att moskéer byggs med pengar från andra länder. Här talas om extremism och även om att värna den vanlige moskébesökaren. Extremism behöver vi verkligen bekämpa och jag kan se problemet men kan inte acceptera att vi inför speciallagar mot muslimer. Vi kan ju börja med att inte använda svenska skattepengar till odemokratiska organisationer och hålla koll på de muslimska friskolorna. Om något land eller utländsk organisation ville bygga en pingstkyrka i Sverige. Skulle vi ha synpunkter på det?  

Detta liknar det förbud som Ryssland infört mot det de kallar utländska agenter, dvs organisationer som finansieras från andra länder. Det kan vara Amnesty Internation m. fl. Är det verkligen Ryssland som är den förebild vi vill ha? Samtidigt motsäger hon sig när hon säger: ”Därför skall heller inte moskéer betraktas som annorlunda än andra samfundsbyggnader”.

Alltså, här använder EBT integration som anledning till att utradera en svensk värdering, religionsfrihet.  

EBT säger: ”Vi kristdemokrater bildades för att ge röst åt de som ingen röst har.” Här tullar hon på sanningen. KDS bildades för att bekämpa avkristningen och sedernas och moralens förfall. 

Enligt EBT har partiet åstadkommit mycket. Sådant som regeringen samfällt beslutat om är KD`S förtjänst. Valfrihet i hemtjänsten, parboendegaranti, värdighetsgarantin och så sänkte man skatten för pensionärer fem gånger. Synd bara att man inte tar åt sig för införandet av pensionärsskatt.

Kan EBT och KD bättre än så här? Det är nog förutsättningen för att de skall ha någon fortsatt roll i svensk politik.

Facebook Liberal Rikspolitik  

Det finns en föreställning att vadå, det är väl ingen märkligt med att anmäla att man står till förfogande till att bli partiledare. Det är väl bara bra att det finns mer än en att välja emellan.

Jo det är en mycket stor sak! En sak som skakar om hela partiet.

Mig veterligt har det bara hänt en gång att en partiledare blivit avsatt på en partistämma. Det var när Yngve Holmberg förlorade mot Gösta Bohman 1970. Då fanns det ett allmänt missnöje i partiet med Holmbergs partiledarskap.  

För några år sedan försökte Mats Odell ersätta Göran Hägglund som partiledare i KD. Det ledde till ökade motsättningar i partiet och till att Hägglund blev skadeskjuten.  

Från dem som vill att Birgitta Ohlsson väljs framförs också att man vill ha en medlemsomröstning. Det framställs också som en enkel sak. Det är klart att medlemmarna skall säga sitt heter det. Men är det så enkelt. En medlemsomröstning leder till att partiet ner till minsta avdelning fokuserar på partiledarfrågan när det finns så mycket annat att ägna sig åt. Och naturligtvis är det så att ju mer man fokuserar på vem som skall vara partiledare ju mer ökar motsättningarna mellan anhängarna av respektive kandidat.  

En medlemsomröstning innebär en förändring av beslutsordningen i partiet. Det låter bra när det sägs att medlemmarna skall bli viktigare. Men medlemmarna har valt ombud som är de som har fått medlemmarnas förtroende och de fråntas möjligheten att ta detta beslut. Då säger man att medlemsomröstningen är enbart rådgivande. Då blir villervallan ännu större. Först dra igång ett jätteprojekt, som en medlemsomröstning är, och sedan strunta i den.  

När man följer den politiska rapporteringen i media så ser man hur stort genomslag partiledarstriden har fått och hur destruktiv den är för partiet. Det talas om krispartier och nu har vårt parti hamnat där också. I rapporteringen om partiet tas det upp att Björklund är ifrågasatt och det ordnas debatter om partiledarfrågan.

Risken är att väldigt mycket tid och kraft kommer att läggas på en helt onödig partiledarstrid.

Facebook Liberalerna

I en rapport om föräldraförsäkringen till höstens Landsmöte föreslår en arbetsgrupp att småbarnsföräldrars rätt till tjänstledighet skall kvoteras. Gruppen har letts av Gulan Avci, ordförande i Liberala Kvinnor.

Förslaget har ett genomgående tema. Att styra människor så att de beter sig enligt mallen. Jämställdhet borde betyda lika möjligheter. Det är så vi brukar resonera. Nej för Avci & Co betyder jämställdhet att alla gör lika, alltså lika utfall.

Vi brukar säga att liberaler har ingen utopi, alltså en fastlåst bild av hur samhället skall vara. Vi vill ge möjligheter för människor att förverkliga sina livsprojekt. Men Avci har en utopi. Män och kvinnor skall göra lika, välja lika och utfallet skall vara lika. För att uppnå detta skall individerna vara verktyg, byggklossar i hennes samhällsbygge.

För Avci är det ett problem att kvinnor väljer deltid, att fler kvinnor än män tar ut föräldraledighet och vab-dagar och att föräldrar tar ut för lång föräldraledighet.

För oss liberaler är det ett problem att Liberalerna har överlåtit jämställdhetspolitiken till en grupp med vänsterfeministiskt tänkande – alla skall göra lika och staten skall bestämma över oss-. Det är dags att vi tar kommandot och rensar ut allt av pappamånader och annan kvotering. Endast så kan Liberalerna bli ett parti av betydelse.

Facebook Liberalerna Rikspolitik

Börsbolagens styrelser skall könskvoteras

Rätten för föräldrar att fördela föräldraledigheten sig emellan skall helt tas bort

Fri invandring. Bröt mot partilinjen och röstade mot förslag om åtstramad flyktingpolitik 2015

Det är rätt att gömma flyktingar med utvisningsbeslut

Det är rätt att vägra värnplikt

Var kritisk mot partiets språkkrav för medborgarskap.

Mer feminism

Nu försöker partiledningen och många i partiet skyla över motsättningarna och tala om att det är två olika personer med olika tilltal som vill detsamma. Så är det inte alls. Det är två helt skilda politiska program som står emot varandra och vilket parti vi kommer att vara avgörs av partiledarstriden.

Och BO är inte ensam. Det visar det stöd hon får nu och det stöd hon tidigare har fått. Jag betraktar henne som informell ledare av en informell falang inom partiet. Att ha en sådan falang är förlamande för partiet. Jag tänker speciellt på två frågor där jag saknar partiet och där jag inte kan finna andra skäl till tystnaden än att brist på enighet gjort att man inte haft kraft att agera. Regeringen vill könskvotera börsbolagsstyrelserna och professorstillsättningarna. Här borde partiet känna sig på hemmaplan. Kamp mot könsdiskriminering och kamp för enskild äganderätt. Här borde man rulla fram det stora artilleriet och bara dundra på. Den andra frågan är invandringspolitiken. Det är ju det alla människor pratar om. Här måste ju vårt parti ha en tydlig politik. Istället verkar det mest som om man lämnat walk-over.

Många beklagar att vi nu kommer att diskutera personfrågan istället för politik. Men eftersom detta inte handlar om person utan om vilken politik vi skall ha så kan jag önska mig att vi använder tiden fram till landsmötet till att diskutera vår politik. Jag önskar att vi utformar en flyktingpolitik med solidaritet med världens flyktingar men utan att vara fixerad vid att de skall komma just hit, och de som skall komma hit skall inte behöva riskera livet och alla sina tillgångar på resan. Och vi behöver en jämställdhetspolitik där vi frigjort oss ifrån vänsterns kvoteringstänkande.

Får vi detta som kombination med övrig politik och svensk politiks skickligaste partiledare, Jan Björklund, då får vi just det liberala parti Sverige behöver och vi kan se fram mot valet med tillförsikt.