En liberal arbetsrätt

Nu 2015:35

(under rubriken:"Värna de anställdas rättigheter")

Finns även under fliken Artiklar/Artiklar 2015)

Arbetsrätt bör bli folkpartiets nästa stora reformområde! Nu är det dags att vi tar tag i detta det mest socialistpräglade området av alla. Här har socialdemokraterna och facket fått fritt spelrum medan övriga hukat så det är minerad mark vi beträder.

Strejkvapnet är idag oerhört kraftfullt. Arbetsgivaren har inget att sätta emot som inte skadar denne ännu mer. I vår värld där en liten grupp med en strejk kan slå ut kommunikationer, varuförsörjning och stora industrier finns det egentligen inget utrymme för strejker. Många gånger räcker det med att strejkvapnet finns i bakgrunden för att få en uppgörelse. Denna uppgörelse kan då vara på helt andra nivåer än vad som gäller för grupper som inte har lika verksamt strejkvapen. Så det är inte marknadsekonomin som råder på arbetsmarknaden om nu någon trodde det. Det är då märkligt att ingen debatt förs om strejkvapnet. Nyligen drabbades 35.000 resenärer per dag vid en strejk på ett flygbolag. Är det ingen av dessa 35.000 eller någon annan frågar sig om detta är ett rimligt sätt att lösa en konflikt inom ett bolag?

Grundbulten för avtalsförhandlingar är att arbetsgivaren går med på ett kollektivavtal och facket ger arbetsfred under avtalstiden. Så sluter parterna avtal och förutsätter att varje part håller sina förpliktelser. Men arbetsgivaren kan trots detta drabbas av strejk helt lagligt. Det vanligaste är sympatistrejk. Dvs företag drabbas av strejk som påtryckning i en helt annan konflikt. Ett annat fall är då det finns andra fackföreningar på ett område än den som slutit kollektivavtalet så har dessa fri strejkrätt. Arbetsgivaren har här ingen möjlighet att göra något. Sluts avtal med en utbrytarfackförening skulle LO krossa företaget. Hamnarbetarförbundet som organiserar stuveriarbetare men Transportarbetarförbundet har avtalsrätten är ett sådant förbund. De skulle kunna lamslå Sveriges utrikeshandel. Det finns också politiska strejker. Denna rätt är kraftigt beskuren och spelar obetydlig roll men i en demokrati borde detta inte alls finnas.

Det borde vara en rimlig politisk linje för folkpartiet att driva att företag som tecknat kollektivavtal skall vara fredade från strejker.

Sverige har en omfattande arbetsrättslagstiftning. Det utmärkande för denna är att den utgår ifrån facken, inte från den enskilde anställde. MBL, som utsågs till den stora demokratireformen, ger inte den enskilde anställde någon rätt. Rättigheterna tillkommer fackföreningarna. LAS ger facken stor makt att förhandla men tar alltför lite hänsyn till den enskildes kompetens. Arbetstidslagen ger facken stora rättigheter över möjligheten till övertidsuttag. Förtroendemannalagen ger arbetsgivaren stora skyldigheter att finansiera lokal facklig verksamhet.

A-kassan fingerar som ett rekryteringshjälpmedel åt facken. A-kassan bör vara allmän och drivas av den som betalar merparten av den, alltså staten. Vill facken ha egna kassor som komplement kan de ordna det, men de skall då inte skattefinansieras.

Folkpartiet bör värna om anställdas rättigheter och vara allmänt positiv till fackföreningar men bör driva att arbetsrätten skall ha den enskilde anställde som utgångspunkt.

De höga ingångslönerna är ett stort problem och ett skäl till den höga ungdomsarbetslösheten. I andra länder fastställs lägstalönen i lag. I Sverige i kollektivavtal. Socialdemokraterna försvarar de höga ingångslönerna och vi bör pressa dem i debatten.

Fackliga representanter sitter i bolagsstyrelserna enligt lag. Detta strider mot vår syn på ägandet. Bolagets ägare bör utse sin styrelse. Om sedan en del bolag ändå vill ta in fackrepresentanter eller om parterna sluter kollektivavtal om detta så har vi inga synpunkter på det.

Arbetsdomstolen som dömer i rättstvister på arbetsmarknaden har partsföreträdare. Vill parterna inrätta en skiljedomsnämnd kan de göra det men ett statligt organ bör inte ha partsföreträdare.

Genom denna järntriangel med fack, parti och en statsförvaltning som anpassats till detta har röster och politiska kampanjer levererats och en lagstiftning skapats som ytterligare förstärkt banden och styrkan i rörelsen . Så har vi fått världens starkaste socialdemokratiska och fackliga rörelse. Det finns ingen anledning att vi skall låta denna socialdemokratiska skapelse vara fredad.