Nej, det är inte eurons fel!

Helsingborgs Dagblad, med andra ord, 2019-05-21

 

Börje Widerberg upprepar den 14 maj det välkända mantrat att ekonomiska problem i euroländer beror på euron.

Vi hör ständigt om eurokrisen. Länder i Sydeuropa har misskött sin ekonomi genom att låta utgifterna skena och i vissa fall haft banker som lånat ut ansvarslöst. Det är en statsskuldkris, inte en eurokris.

Widerberg tar upp att Finland haft en sämre ekonomisk utveckling än Sverige de senaste tio åren, vilket han tillskriver euron. Det finns ingen grund för den ståndpunkten. Den sämre utvecklingen i Finland beror på att landet haft stor nergång i Rysslandshandeln, att skogsindustrin haft problem och att landets kronjuvel Nokia blivit omsprungit av sina konkurrenter.

Det är euron som ger näringslivet det som det mest efterfrågar – stabilitet. Värdet av det man exporterar och kostnaden för det man importerar blir inte beroende av valutafluktuationer. När ekonomiska problem uppstår måste man ta i tu med dessa och inte bara blunda och köra på och sedan devalvera. Den metoden har vi tillämpat tillräckligt.

 

Ragnar Arvidsson

 

Ombud – Vad ska de vara bra för?

Nu 2019:26  20190627

Att bli vald till ombud till partiets högsta beslutande instans, Landsmötet, är det ett mäktigt ämbete eller är man bara ett skickebud?

Det ställs krav på att ombud skall representera medlemmarna och följa beslut som tas av länsförbunden.

 

Vad är det för mening med att vara vald till ombud av länsförbundets högsta beslutande instans, årsmötet, om man sedan inte förväntas ha en egen åsikt och följa den?

 

Detta gäller vid Landsmötet där länsförbunden tar ställning i vissa frågor och nu inför partiledarvalet.

Kan man jämföra med hur vi agerar i politiska församlingar? Nej där är en väsentlig skillnad. Ställer man upp på en valsedel finns det ett politiskt program så man vet vad som förväntas. Sedan kommer det naturligtvis frågor och avvägningar som inte är givna utifrån programmet där det förväntas att man inordnar sig efter gruppens beslut. Skillnaden är att övriga partier är motståndarpartier och konkurrenter. Jag betraktar inte Blekinges och Hallands liberaler och inte ens Stockholms som motståndare och konkurrenter. Det är inte länen som står emot varandra i Liberalerna.

I pågående partiledarval har vi sett alla varianter. Vissa län och vissa avdelningar har medlemsomröstningar och andra har det inte. Man har principen the winner takes it all vilket gör det möjligt att någon får flest sammanlagt röstetal men inte flest ombud. Det är inte givet hur man gör vid oklart utslag och alla ställer inte upp på att följa beslut. I min avdelning, Helsingborg, beslöt styrelsen i förväg vem som skulle stödjas, vilket innebar att man helt struntade i länsavdelningens pågående medlemsomröstning.

..

 

Om man då skall följa sitt länsförbunds beslut så kan det innebära att ett ombud reser till Stockholm och Landsmötet med ett enda uppdrag; att rösta för någon som ombudet inte vill ha till partiledare. Vore det då inte enklare att länsexpeditionerna meddelade Riksorganisationen vem länets röster skall tillfalla och Riks summerade och konstaterade vem som blivit vald?

..

 

Jag menar att det finns två möjligheter och något tredje gives icke…

Antingen genomför man medlemsomröstning på Riksnivå och den skall vara beslutande. Eller så låter man de valda ombuden på eget ansvar ta besluten och då förväntar man sig att de före besluten lyssnar på medlemmar och diskuterar och efteråt förklarar sitt ställningstagande.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg