Partiledningen övergav liberalismen

             (Sänt till Valanalysgruppen Fp-Riks 2014-10-14)

Hur kunde folkpartiet förlora i valet? Vi har en utmärkt partiledare. Vi håller på att reformera Sveriges viktigaste arbetsplats i en riktning som de allra flesta efterfrågar . Vi har en politik som borde appellera till många. Ändå fick vi ett uruselt resultat.

Svaret är enkelt. Vi har en partiledning som missat grundregeln för politiska kampanjer. Regeln som säger att vi måste svara på människors frågor. Vi skall ha våra egna svar. Svar som inte alltid uppskattas, men vi måste svara på de frågor som ställs. De frågor som ställs handlar om jobb och ekonomi, om skolresultat, brister i sjukvården men mest om invandring och integration. Ständigt kommer detta upp. Varför tar vi emot så många fler än andra länder gör, varför tar vi emot några istället för att hjälpa till mer med flyktingläger, hur skall de få jobb och bostad. Hur förvandlas samhället om många kommer hit på kort tid.

Det behövs inga avancerade opinionsundersökningar för att komma fram till att det är detta som berör människor. Det räcker att prata med icke-politiker i sin omgivning. Men folkpartiet tror att den stora frågan är den om feminismen och att politikens centrum är Feministiskt Initiativ och att det politik i Sverige handlar om är hur man relaterar sig till detta parti. Detta spektakelparti med 0,4% i föregående riksdagsval lanserades av dess många vänner i media som den stora nya framgångskraften i svensk politik. Och folkpartiet genomskådade inte bluffen utan sällade sig till beundrarskaran.

Om vi hade drivit vår egen politik inom området så hade det varit en annan sak. Då hade vi kunnat driva jämställdhet som ett av våra profilområden. Problemet är att partiledningen inte ser skillnaden mellan vår liberala jämställdhetspolitik och en socialistisk feminism. De ser inte den ideologiska vallgraven mellan dessa två krafter. De ser inte skillnaden mellan en politik som utgår ifrån individen och handlar om individens rätt och att ingen skall missgynnas eller gynnas pga kön och å andra sidan en politik om kollektiv rättvisa och att alla skall vara likadana, göra lika och göra lika val och allt under statens granskande och tillrättaläggande hand.

Partiledningen kan inte ens skilja mellan begreppet jämställdhet som utgår ifrån två kön och begreppet feminism som utgår ifrån det ena könet. Folkpartiet använder begreppet ”Feminism utan socialism”. Detta begrepp används på ett sådant sätt att det blev partiets centrala budskap. Det fanns på talarstolar och i fonden vid Björklunds tal på Almedalen. Feminismen är en kollektivistisk ideologi även om man drar bort socialismen.

Folkpartistatsråd har uttryckt sin glädje över att F! gick så bra i EU-valet. De tycker att det är utmärkt att feminismen stärks på detta sätt. Maria Arnholm säger också att vi gärna skall ta debatten med F! om ekonomin men inte om feminismen. Detta är en total underkastelse inför F!´s feminism.

När Björklund höll sitt sommartal i börja av augusti inledde han valrörelsen. Det som kommer fram där blir mottot för valrörelsen. Och det som kom fram var jämställdhetsbonus.

Är jämställdhetsbonus verkligen svaret på de utmaningar Sverige står inför? Förutom detta att det är anti-frihets och därmed antiliberal politik så måste man leta länge för att hitta någon som bryr sig. Samtidigt tar ledarna för det parti som brukar betecknas som ett konservativt medelklassparti upp de brännande frågorna om vad som händer i vår omvärld. 

Invandringspolitiken har vi överlämnat till Sverigedemokraterna. Visst har det diskuterats mycket om invandringspolitik, men diskussionen har inte varit konstruktiv och här gäller det inte bara fp utan det gäller de stora media och även övriga partier. SD har fått en egen planhalva att spela på. Vi har trott att man besegrar SD genom att förolämpa dem. Samtidigt finner folk att invandringen är ett problem och hittar inget svar på SD påstående. Och ju värre vi utmålar SD desto bättre fungerar de som protestparti.

Många är engagerade för en bättre skola. På detta område har Alliansregeringens viktigaste reformer skett. Vi har här många motståndare men ännu fler anhängare, men vem känner engagemang för frågan om ett förstatligande av skolan? Hur är det möjligt att man kan låta en administrativ fråga få en så framträdande roll i en valrörelse?

Dagens situation påminner mycket om valet 1982. Då hade fp, precis som nu, gjort stora insatser för Sverige. Man hade inlett en process som innebar att Sverige började ta tag i sina ekonomiska problem. Detta fick man ingen utdelning för. Men istället för att förklara sin politik och gå till angrepp på sina motståndare så drev man en valrörelse som handlade om närradio och söndagsöppna butiker. Det var åtminstone så en reporter betecknade den. Detta samtidigt som människor var uppfyllda av oro för arbetslöshet.

Resultatet blev 5,9 %. Bättre än årets val men tillräckligt dåligt för att skapa krismedvetenhet. Det skapades en förändringskraft i partiet och i valet 1985 hade vi en klar borglig profil, en profil av att ta tag i landets ekonomiska problem och vi drev också en socialpolitisk fråga som folk tyckte var angelägen, eget rum på långvård.

Valet 1998 var vi ointressanta. Vi hade nyligen talat om samregerande med socialdemokraterna och förslaget om pappamånad gjorde att vi inte togs på allvar. Då fick vi det riktigt urusla resultatet 4,7% .

Därefter skedde ett träget arbete på att göra oss valbara. Ett klargörande att vi var ett borgligt parti, att vi tog ekonomiskt ansvar och så tonades pappamånaden ner. I valrörelsen kom kravet på språktest. Folk såg att det äntligen fanns ett parti som var positivt till invandring men som samtidigt ville ta i de problem som var förknippade med invandring. Resultatet blev den största ökning någonsin.

Det jag hoppas på nu är krismedvetande. Det går inte att bara fortsätta som hittills. Och partiledarbyte är inte svaret. Vi måste få en grundlig diskussion om vad liberalismen innebär i dagens politik. Hotet mot liberalismen har sällan varit större än nu, men nödvändigheten och möjligheter för liberalismen har heller inte varit större.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg

Skattebetald feminism

2014-08  

Jag åsåg Feministiskt initiativs partimöte!

Jag skriver inte för att få medömkan och tröst även om Du säkert förstår att det var påfrestande. Det ingick i sändningen från Almedalen 29 juni.

Det var ett möte där Gudrun Schyman inför en entusiastisk publik förklarade nödvändigheten av F!. Erik Ullenhag ingick också men mer som ett attribut.  Sedan kom Soraya Post och talade om sin romska bakgrund och hur hon sedan blev politiskt medveten och kom med i det fantastiska feministiska partiet. Och så tackade hon åhörarna för det stöd hon fått som nu gett henne en plats i EU-parlamentet. Så kan man ju göra på partimöten. Till hennes romska berättelse passade ju Ullenhag bra som ”förband” när han talade allmänt om hur romer behandlats i vårt land.

Nu må ju F! som andra partier och sekter gärna ha möten även om man kan undra varför TV måste sända det och dessutom under Almedalsrapporteringen och rubriken ”Hur mår jämställdheten”. Sen kan man ju också undra vad Ullenhag hade där att göra.

Detta skedde på Kvinnorörelsens möte i Malmö i juni, Nordiskt Forum. Partimötet med F! var naturligtvis bara en mindre del. Nordiskt Forum var ett möte som de själv betecknar som feministiskt. Huvudarrangör den feministiska organisationen Sveriges Kvinnolobby Detta anmärkningsvärda här är att detta feministiska arrangemang är sponsrat av regeringen genom jämställdhetsdepartementet. Tio miljoner skattekronor ger jämställdhetsdepartementet och dessutom sponsrar bl.a Region Skåne, SKL, SIDA, Karlstads Universitet, Myndigheten för samhällsskydd o beredskap, Försvarshögskolan, Västra Götalands region och Skånetrafiken. Men mest är det jämställdhetsdepartementet som betalar och en nöjd Maria Arnholm tronar som arrangemangets goda fe.

Här har vi alltså statsbetald feminism. Politiker i regeringen och annorstädes ger pengar till politiska rörelser som de gillar. Jag kallar detta korruption! Av liberaler begär jag att man inte med statsstöd skall försöka styra den politiska debatten.

Jag förväntar mig att detta skedda tas upp till debatt och att folkpartiet verkar för myndigheter inte driver politik genom penninggåvor.

Avskaffa pappamånaderna

Motion till landsmötet 2013

Folkpartiet har hamnat fel i en fråga som berör många människor. Det gäller att partiet skall verka för att staten skall styra föräldrars fördelning av föräldraledigheten genom införandet av de s.k. pappamånaderna. En sådan politik kan inte kombineras med en liberal ideologi.

Denna ideologi utrycks i programförslaget. I portalparagrafen står det ”Vårt uppdrag är att utifrån liberala idéer ta strid för varje människas frihet att forma sitt eget liv.” Pappamånaderna är en inskränkning i denna frihet.

Under rubriken Liberalism står det ”Den politiska makten ska vara begränsad…” Hur kan man vilja begränsa den politiska makten och samtidigt vilja utöka den till att även styra över föräldrars angelägenheter.

Partiets hittillsvarande inställning till pappamånader har skapat oklarhet om vår ideologiska linje. Är vi ett liberalt parti eller ett överhetsparti? Vi driver medborgarnas rättighet att styra sina liv när det gäller skola och omsorg och mycket annat men här är det motsatt politik.

Pappamånaderna motiveras med hur bra det är för alla parter med delad föräldraförsäkring – dvs folk förstår inte sitt eget bästa. Folk vill egentligen dela ledigheten men förmår inte – dvs folk klarar inte av frihet, bäst att staten träder in. Delad ledighet ger ett mer jämställt samhällsklimat – dvs individen skall vara ett verktyg för att omvandla samhället och eftersom staten betalar så ska staten bestämma – dvs staten äger våra skattepengar och kan göra vad den lyster och vi skall vara tacksamma undersåtar.

Alltmer använder man uttrycket att man skall individualisera föräldraförsäkringen. Liksom sjukförsäkringen och a-kassan är individuella och inte kan överlåtas skall föräldraförsäkringen vara det. Jag hittar ingen ideologi bakom argumentet bara nöjdhet över att ha hittat ett ord –individualisera – som låter liberalt. Sjukdom är individuell och kan inte överlåtas, arbetslöshet likaså. Föräldraskap däremot är gemensam och det finns inga andra hinder att fördela dess plikter som föräldrarna önskar utöver de hinder politiker skapar. Och folkpartiet har ju till uppgift att riva hinder, inte att skapa hinder.

Pappamånaderna är en belastning för vår trovärdighet som liberalt parti, men fram för allt är det en belastning för dem som utsätts för denna politik och upplever att just deras sätt att inrätta sina liv underkänns. Ju förr vi gör oss av med denna belastning desto bättre.

Ragnar Arvidsson

Jämställd nominering i Skåne

Publicerad i Nu 2014-10

John Thornander anklagade i Nu fp-Skåne för att skada jämställdheten i partiet. Detta för att vi sänt fyra män till Riksdagen.

Men dessa fyra, som toppar var sin lista, har fått sin position för att var och en av dem är den mest lämplige kandidaten i sin valkrets. Det är just det som är jämställdhet. Rättvisa åt individen och att ingen gynnas eller missgynnas pga kön.

Det är beklagligt att det fortfarande i vårt liberala parti finns dem som har en kollektivistisk jämställdhetssyn och tror att jämställdhet handlar om lika antal män och kvinnor på alla ställen. Nu har vi fått en partisekreterare med stort jämställdhetsengagemang. Jag hoppas att hon tar krafttag för att utmönstra den kollektivistiska jämställdhetssynen i folkpartiet och få in den liberala.

Tanken att Christer Nylander inte skulle kunna toppa riksdagslistan för Skåne Norra därför att Malmö har Allan Widman är absurd.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg

Ledamot av nomineringskommittén för fp-Skåne

Svar Ej publicerat

Skåne för mångfald och bredd på våra vallistor.

John Thornander undrar apropå att Skåne sänt fyra män till riksdagen om jag hade kunnat tänka mig att ha fyra män i topp om det var en lista för hela Skåne. Han tror dessutom att fler än han själv skulle vara intresserad av mitt svar.

 Dessa fyra i topp skulle visa vilken bredd det finns i folkpartiet. En försvarspolitiker, en arbetsmarknadspolitiker, ett regionråd och en kommunpolitiker med hög profil inom integrationspolitiken. Det är verkligen ingen ensartad grupp.

 En brist har dock gruppen. De fyra är i ålder 33 till 50. Det är ett smalt spann. Att få in olika åldrar är viktigt för att få in olika perspektiv i politiken. Det är mycket större skillnad i erfarenhet, värderingar och kontaktyta mellan en 30 åring och en 65 åring än vad det är mellan man och kvinna i samma ålder och samma sociala situation. Och likaså mellan en väletablerad svensk och en politisk flykting. Vi har också en tendens att fylla listorna med tjänstemän från offentlig sektor och offentligt betalda organisationer. Vi behöver fler företagare och folk från den privata industrin.

 Självklart är könsfördelning av betydelse men det har blivit en så total fixering vid detta att man inte beaktar andra kriterier som är ännu viktigare för att skapa politikergrupper med bred kompetens och mångfald av erfarenhet.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg

Ledamot av nomineringskommittén för FP-Skåne

Utmana miljöpartiet!

Publicerad i "Gröna liberaler"  2014-03

Varför äger miljöpartiet miljöpolitiken? Har de förtjänat den positionen eller har de fått den till skänks?

Folkpartiet driver en framsynt miljöpolitik. Folkpartiet inriktar sig på de våra ödesfrågor, klimatfrågan men även naturresursfrågor och biologisk mångfald. Folkpartiet drev principen om att den som skadar miljön skall betala redan på den tid när detta ansågs vara ett ondskefullt kapitalistiskt påfund.

Men folkpartiet syns inte så mycket i miljödebatten och jag och Gröna liberaler och många andra vill att folkpartiet skall gå längre i sina miljökrav och även profilera sin miljöpolitik mer aktivt utåt. Gott så, men det räcker inte för att folkpartiet skall skapa sig en profil som miljöparti.

Vissa frågor ägs av vissa partier. Invandrarfrågan ägs av Sverigedemokraterna. Så snart man kommer in på detta ämne så relateras till det partiet. Talar man om sänkta skatter och företagarvillkor så kommer man in på moderaterna, och jämställdhet betraktas som en vänsterfråga. Det hjälper inte att alla partier har politik inom dessa områden. Bara det att en fråga aktualiseras gynnar det parti som så att säga äger politikområdet.

Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet med Sören Holmberg som primus motor har gjort en sammanställning av vilka politikområden som hör till vänstern och vilka som hör till alliansen. Ett politikområde har där ett helt extremt utslag och det är miljöpolitik och utslaget är mot vänster. 47 procentenheter fler anser att vänstern har bäst politik här och vänsterns övervikt är ökande.

Till detta skall läggas att miljöpolitik rankas som en viktig fråga även om den inte är helt i topp. Av 24 politikområden kommer miljöpolitik som nummer 8.

När ett politikområde rankas som viktigt och har en så tydlig vänsterslagsida måste man analysera vad som är fel i vår politik eller vårt sätt att driva denna politik.

Det som lägger tyngden åt vänstersidan är miljöpartiet som tillskansat sig positionen som miljöpolitikens uttolkare. Partiet har blivit en närmast objektiv instans och deras uttalanden tas som måttet på miljöpolitik.

Hur utmanar man då den som äger ett politikområde? Se på skolpolitiken. Det politikområde folkpartiet drivit bäst. Socialdemokraterna drev länge politiken och folkpartiet och övriga borgliga partier hade små ändringsförslag. Sedan ändrade folkpartiet sitt sätt att driva politiken och utmanade socialdemokraterna. Med självförtroende lanserade man en helt annan politik och det var en ideologiskt grundad politik som handlade om individens rättigheter och ansvar. Sedan drev man den politiken långsiktigt och konsekvent. På så sätt skapade man sig en position som ett skolparti. Nu har socialdemokraterna åter fått ett övertag vad gäller skolpolitiken. Det har de inte fått genom att säga att de vill nästan detsamma som folkpartiet. De har istället drivit sin egen politik och tillämpat sin paradgren nämligen att anslå mer pengar.

Miljöpartiets grundinställning i miljöpolitiken är att det är den teknisk-ekonomiska utvecklingen och globaliseringen som är problemet. Folkpartiet anser att det är just detta som är lösningen. Men varken folkpartiet eller någon annan tar striden och utmanar miljöpartiet i denna grundläggande fråga och säger att vi har en helt annan ideologi och därför en bättre miljöpolitik. Miljöpartiet får därmed stå kvar i sin position som miljöpolitikens uttolkare och får äga arenan. Vi andra diskuterar hur vi skall synas och höras mer och hur vi ibland skall överglänsa och ibland vara nästan lika duktiga som miljöpartiet.

Visst har miljöpartiet förändrats med åren och sådant som medborgarlön är borta men fortfarande anser de att det är bättre ju mindre vi arbetar. De har slopat kravet på utträde ur EU och ibland kan de tycka att EU är riktigt användbart, men fortfarande är de ett släpankare i EU-politiken.

Genom att vilja bromsa den teknisk-ekonomiska utvecklingen och genom att ha ägnat sin mesta kraft åt att bekämpa EU är partiet i själva verket ett hinder för en bättre miljö. Detta oavsett hur många vindmöllor de vill ha.

Endast genom att utmana miljöpartiets ideologi kan folkpartiet bli ett miljöpolitiskt alternativ och endast så kan vi få en miljöpolitik grundad på liberala idéer.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg

Senaste kommentaren