25. mar, 2015

Vart tog han vägen? Vänsterns popstjärne-ekonom.

För ett år sedan var han rubrikernas man, Thomas Piketty. Han föreläste i London, New York och Almedalen. Han blev en vänsterikon. Det blir man om man pekar på ökade förmögenhetsklyfter och dessutom ger en släng åt direktörers girighet. Särskilt om man har ett gediget forskningsarbete bakom sig och teoretiska modeller. Vänstern söker ju någon ny ledstjärna när nu gamle Karl Marx är i vanrykte. Men Piketty syns inte så mycket numera. Det finns kanske skäl till det.

Piketty´s forskning är imponerande. Han har i sin bok ”Kapitalet i 21 århundrandet” samlat oerhört mycket statistik om historisk förmögenhets- och inkomstutveckling. Han sätter upp modeller som han menar ger oss en prognos för framtiden och slutligen ger han politiska förslag för en mer jämlik värld.

Statistiken han presenterar säger tämligen entydigt att från en ojämn förmögenhetsfördelning år 1900 skedde en drastisk utjämning under århundradets första halva. Det var krig och depression som raderade ut mycket kapitaltillgångar. Även höga skatter på inkomster och förmögenhet hjälpte till. Sedan har från ca 1980 gruppen de mest förmögna tagit igen en del av sin ställning.

Intressant ja, men knappast omskakande.

Det Piketty sedan försöker göra är att påvisa att dessa nu växande klyftor kommer att fortsätta att växa. Han formulerar en kapitalismens lag som säger att avkastningen från kapital är större än tillväxten i samhället. Alltså ökar de förmögna sin förmögenhet och utjämningen under första halvan av 1900-talet var ett undantag.

Till sist kommer Piketty med recept för en ökad jämlikhet nämligen global förmögenhetsskatt. Intressant är att inte ens Piketty själv tror att det är genomförbart.

Det finns många skäl att ifrågasätta Piketty´s teori om en lagbunden ökad ojämlikhet. Teorin har sin grund i ett statiskt samhälle. Där ärver man sin förmögenhet som sedan förmerar sig. Men en stor del av dagens rikaste har gjort sin förmögenhet på kort tid genom att utveckla handel eller teknik samtidigt som nya tider har fått många släktförmögenheter att krympa.

Man bör också beakta den utjämning som skapas av en stor offentlig sektor med fri skola, sjukvård och omsorg.

Vad är då det liberala svaret på Piketty´s farhågor? Jo att skapa en värld där individer och hela länder kan förbättra sin situation och att fokusera mer på att lyfta de fattiga än att begränsa för de förmögna.

Piketty pekar faktiskt på en del av den verkliga lösningen. Den mest utjämnande faktorn mellan individer och länder är spridning av kunskap och ett väl fungerande utbildningssystem. Något folkpartiet vetat länge.

Det som därutöver behövs är marknadsekonomi, frihandel och globalisering. Det ger ekonomisk utveckling men också den dynamik som såväl kan utradera förmögenheter som skapa rikedom för den som åstadkommer innovationer människor efterfrågar.

Under den tidsperiod där Piketty ser ökade förmögenhetsklyfter har den andel människor som lever i yttersta fattigdom mer än halverats. Kan det finnas något bättre mått på jämlikhet?

Denna förändring beror på att Kina lämnat den kommunistiska ekonomin, att fler länder kommit med i den globala ekonomin och att många ledare i 3.e världen som fostrats i att inte bara ogilla kolonialländerna utan också deras ekonomiska system har bytts ut.

Liberaler har svaret. Socialister får fortsätta att leta efter sin ikon och Piketty kan återgå till forskningen.