6. okt, 2018

Utvärdering av valrörelsen Liberalerna

Liberalernas dåliga valresultat beror inte på brister i årets valrörelse utan i en undermålig valrörelse 2014 och i en bristande vilja att se de verkliga orsakerna till det och genomföra nödvändiga förändringar. 

Valrörelsen 2014 var märklig. Feminismen gjordes till den stora politiska frågan. Ett 0,4% parti tilläts dominera spelplanen. Liberalerna/Folkpartiet som skulle vara motpol till feminismens kollektivistiska synsätt spelade istället med. Partiet drev valrörelse på ökad kvotering i föräldraförsäkringen och med feminismen som ideologi. Budskapet vid de stora talen var feminism. Både i paroller på talarstolar och i innehållet i talen. När Björklund höll det stora sommartalet i början av augusti, som är det som anger inriktningen på valrörelsen, var budskapet som media tog fasta på ökad jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. 

Så skulle vi förnya oss. Björklund sa att man inte kan gå till val en gång till på en politik som fått underkänt av väljarna. En eftervalsanalys gjordes. Den var omfattande och den var ambitiös, men den såg inte elefanten i rummet. 

Eftervalsanalysen tar upp många aspekter som är värda att beakta. Att vi måste vara relevanta i politikens förstarangsfrågor och finnas där väljarna finns. Men jag undrar om man verkligen talar om valrörelsen 2014. Ingenstans tar man ens en diskussion om det verkligen var rätt att så låta feminismen sätta dagordningen för det egna agerandet. Tvärtom tar man mycket upp om jämställdhet, inte minst den partiinterna och där har man helt anammat det feministiska synsättet på jämställdhet. Alltså att jämställdhet handlar om statistik och inte om individens rättigheter. Man vill ha jämn könsfördelning på vallistor, uppdrag och internt i partiet. Ett redskap för att åstadkomma detta är prioritering vad gäller utbildning i partiet. Vi har nu fått en Ledarskapsakademi i partiet som genomförs i år för tredje gången där män får inte delta. Detta är motsatsen till liberal jämställdhet. 

Eftervalsanalysen anger att partiet fått ett högt förtroende hos väljarna vad gäller jämställdhet. Detta stämmer med SOM-institutets siffror. Frågan är bara vilka som har det förtroendet. Är det våra presumtiva väljare eller är det Vänsterpartiets och Miljöpartiets trogna väljare? 

Efter valet har partiet traskat vidare på den inslagna vägen som också är den eftervalsanalysen pekat ut. Vid Landsmöte 2015 fanns ingen eftertanke. Partisekreteraren talade om hur härligt det var med en feministisk valrörelse och debatten handlade enbart om hur man skulle ytterligare styra människors liv. 

Vid Landsmötet 2017 fanns det en hel rad av rapporter att ta ställning till. Något eftervalsanalysen hade pekat på borde ske. Rapporterna handlar om företagande, rättsstat, biståndspolitik och mycket mer. Dessa rapporter är mycket värdefulla men vänder inte utvecklingen. En av rapporterna handlar om föräldraförsäkringen. Rapportgruppen insåg att man nu nått vägs ende med att inskränka friheten vad gäller föräldraförsäkringen men har hittat ett annat sätt att kringskära människors rättigheter. Det gäller rätten som småbarnsföräldrar har till tjänstledighet om 25% av arbetstiden. Denna vill man kvotera. Vardera föräldern skall alltså få ta ut högst 12,5%. Syftet är att som man skriver stimulera till mer jämställt föräldraskap. Detta förslag och hela rapporten gick igenom i full enighet och under lovprisande på Landsmötet. 

Valrörelsen 2018 kom att fokusera på verkliga problem. Feminismen var tämligen frånvarande men däremot kom för första gången en ny aspekt. Jämställdhet och frihet för familjer att styra sina liv och kritik mot genusflum. Det var Kristdemokraterna som drev dessa frågor, som inte var nya för partiet, men nu drevs med kraft. Detta bidrog till att detta 3% parti fick stor plats i valrörelsen. 

Vallokalundersökningen, Valu, som gjordes på valdagen med de som röstat gav ett oväntat resultat. Jämställdhetsfrågor hamnade som tredje viktigast bland frågor som avgjorde val av parti. Siffran är väsentligt högre än Valu 2014. Detta visar att jämställdhet blivit viktigare detta val och detta trots att 2014 så starkt dominerades av feminism. Den feministiska kampanjen 2014 gick väljarna förbi medan ett jordnära och frihetsinriktat budskap attraherade 2018. 

SOM-institutets stora undersökning om viktiga samhällsfrågor, gjord i slutet av 2017, har inte ens med jämställdhet bland de viktiga frågorna. Detta tyder på att det var i valrörelsen jämställdhetsfrågan blev aktuell och där var det ju KD som drev den. 

Det är svårt att bedöma hur mycket KD vann på att ta upp jämställdhet och frihet. Enligt Valu är jämställdhet deras 11:e viktigaste fråga så det tyder ju inte på något samband. På frågan om vilket parti som har bäst politik inom olika områden får KD fler rösten på jämställdhetsområdet än deras resultat i valet. Det kan också vara så att en del KD-väljare förknippar jämställdhet med feminism och det var ju inte det de ville rösta på. 

Min bedömning är att KD´s agerande fick upp frågan på valets dagordning och skapade utrymme för KD att höras och att frihetspolitiken var en viktig orsak till KD´s goda resultat. Liberalerna däremot kom bort i frihets- och jämställdhetspolitiken och det beror på att partiet inte har någon konsekvent politik utan driver inskränkningar i friheten samtidigt som man alltmer talar om frihet. 

Liberalerna kommer inte att bli något väsentligt parti förrän man skaffat sig en konsekvent frihetspolitik.