31. okt, 2022

Bygg ett nytt Liberalerna

(Denna artikel innehåller ”Pappamånaden slog söder Liberalernas trovärdighet” som publicerats här nedan den 7 oktober)

Hur kunde Liberalerna hamna här? Nästan uträknade. Ett parti som varit drivande i politiken i mer än 100 år och nu är medverkande och i flera fall ledande i det som är vår tids stora frågor. Klimat och miljö, fri ekonomi, internationellt samarbete, Nato och försvaret, utbildning, integration.

Vår tillbakagång är självförvållad. Partiet har tagit beslut som skadat vår ideologiska trovärdighet, vårt varumärke och vår trovärdighet som stabilt parti. Vi har också undvikit att ta strid för vår politik eller gå i svaromål när vi angripits. Dessutom behöver vi ompröva och förnya vår politik inom väsentliga områden. Vi behöver alltså bygga ett nytt Liberalerna och ett så förnyat parti kan bli en central aktör i svensk politik. Jag vill först peka på tre fundamentala misstag.

Tre avgörande misstag

En dyster oktobersöndag 1993 slogs vår ideologiska trovärdighet sönder. Partiet tog ställning för pappamånad. Jag kan inte erinra mig något fall då ett parti tagit ett beslut som mer går på tvärs med partiets ideologi. Frihetens parti vill nu reglera familjernas tillvaro. Vi som tror på frihet inte bara som en praktisk sak som underlättar tillvaron utan som en kraft som ger utrymme åt människor att växa och ta ansvar för sig själv och sin omgivning. Vi som tror att inget är viktigare än att människor får bli myndiga medborgare istället för att bli brickor i överhetens vision om ett rätlinjigt samhällsbygge.

Beslutet togs med knapp majoritet men sedan har partiets styrande accepterat politiken. Det har inte partiets gräsrötter gjort och opinionsundersökningar visar att våra presumtiva väljare inte alls vill ha denna politik. Ändå fortsätter pappamånadspolitiken och samtidigt fortsätter frihetsretoriken men den ekar allt tommare.

Med bristande trovärdighet och med osäkerhet om var vi står som vi därmed fått har vi blivit förlamade i viktiga frågor. Det gäller bl.a. förslag om könskvotering av bolagsstyrelser och professorsutnämningar och styrning av universitet och kulturliv. Liberalerna kan motsätta sig sådana förslag, men det räcker inte. Vi borde rulla fram hela det stora artilleriet.

Man kan tycka att det finns viktigare saker i politiken som klimatet, försvaret, skolan och mycket annat, men det är dock vår frihetspolitik och människosyn som är vårt kännemärke och egentligen basen för hela vår politik. Om vi kastar bort grundbulten, vad är vi då? Ett parti som har bra ställningstagande i ett antal frågor men utan sammanhang.

Som första åtgärd i en restaurering måste pappamånader och andra inslag av kvoteringstänkande bort.

Helt obegriplig är bytet av namn. Det betydde att vi kastade bort vårt varumärke. Visst är namnet Folkpartiet intetsägande för de flesta men det är namnet Liberalerna också. Begreppet liberal är ett mycket vitt omfattande begrepp och därmed oklart. Ett namn och en logotyp handlar om igenkänning. Därför ska man inte byta dessa om det inte är helt nödvändigt. Man ska inte överskatta folks kunskap om politik. För många är det oklart vad Liberalerna är för något och inte alls något man automatisk kopplar ihop med Folkpartiet. 

Och så fick vi en logotyp som får folk att flina åt oss. Är det något vi kan bjuda på? Nej, folk må kritisera oss och inte bara det utan ibland även hata oss, det klarar vi, men flinar folk åt oss är det kört.

Namnbytet är oåterkalleligt. Logotypen kanske vi vänjer oss vid annars kan den bytas.

Det som hände kring valet 2018 var märkligt. Vi hade en verklighet och en retorik. Verkligheten var att det fanns tre block och inget av dessa hade majoritet och det största var vänstersidan. Och ingen ville regera med stöd av SD. Retoriken från Moderaterna var att det skulle gå att få en regering oavsett denna verklighet. När sedan det enda möjliga kom, Januariavtalet, fick vi en enorm kritik. Vi skulle ha svikit det borgliga alternativet och släppt fram Socialdemokraterna. Kritiken var så intensiv att den sjönk in hos även annars kloka och sansade personer och fick dem att tro att det var så det var.

Det märkliga var att Liberalerna inte försvarade sitt ställningstagande utan först lät kritiken hålla på och därefter anammade den. Vi fick en partiledare som sa i TV att vi svikit våra väljare. Mycket märkligt att så många som två procent säger sig vilja stödja ett sådant parti. Sedan fick vi en ny partiledare som egentligen tycker samma sak men som inte gick till storms mot det egna partiet.

Det mesta av skadan har redan skett men vi måste åtminstone se till framöver att inte acceptera tal om att vi skulle vara opålitliga. Vi måste svara för oss. Vi måste sluta be om ursäkt för att vi gjorde det då enda möjliga och det enda rätta.

Stärk den liberala profilen

Liberalerna är ett internationalistiskt parti. Partiet har varit drivande vad gäller EU, Nato och biståndspolitik. Detta hör till partiets grundvärden. Nu är biståndet i farozonen och Liberalerna blir beroende av SD som är emot EU och var emot Nato fram till i våras. Här måste Liberalerna profileras sig.

Liberalerna har rätt politik för klimat, miljö och energi. Vår politik om teknisk och ekonomisk utveckling och globalisering och ekonomiska styrmedel är vad som behövs.

Liberalerna har drivit på om ett förstärkt försvar och om Nato. Nu har övriga kommit i fatt. Man belönas sällan för att man varit först.

Även vad gäller integration har Liberalerna varit tidigt ute. Det nyligen framtagna programmet ”Förortslyftet” är exemplariskt. Mycket av kriminaliteten hänger ihop med bristande integration. Här har Liberalerna ett program med stärkt socialtjänst, bättre svenskutbildning, en skola och en arbetsmarknad som ger jobb även för den som inte vill ha en hög teoretisk utbildning.

Det glömda Sverige är en gammal folkpartislogan. Politiken förverkligas nu i assistansreformen. Ska vi kunna försvara denna reform måste vi åtgärda dess avarter.

Valfrihet i välfärden är en viktig liberal princip. Även vad gäller det fria skolvalet finns det en hel del avarter att åtgärda och som kan åtgärdas. Betygsinflation är ett exempel.

Liberalerna är det parti som drivit skolfrågan och skapat en fokus på ordning och kunskap. Debatten är vunnen och det är första steget. Men tillräckligt har inte gjorts utan det mesta återstår. Nu måste politiken omsättas i verkligheten med genomförd kunskapsfokus och differentiering efter elevers förmåga och fallenhet. Ett första steg kan vara att återinföra allmän och särskild kurs på grundskolan.

Socialdemokraterna har skapat en arbetsrätt av kollektivistiskt slag. Rättigheterna tillkommer fackföreningarna och inte de enskilda anställda. Ett litet steg har tagits bort från detta med viss uppluckring av LAS samtidigt som anställda fått förbättrade rättigheter genom studiemöjligheter. Liberalerna bör fortsätta med denna inriktning. En allmän och inte fackföreningsdriven arbetslöshetsförsäkring som Liberalerna driver är ett steg i rätt riktning.

Strejker borde inte höra hemma på vår arbetsmarknad. Det minsta är en lagstiftning som inte medger strejker där det finns kollektivavtal. Det innebär förbud mot politiska strejker, sympatistrejker och strejker av ett fackförbund som önskar ta över kollektivavtalsrätten från ett annat fackförbund.

Politik för omprövning

Det finns också områden där partiet måste ompröva sin politik. Ett av de områden som väljarna rankar högt och som har stor betydelse för Sverige är invandringspolitiken. Det är naturligt för ett liberalt parti att verka för att landet tar emot flyktingar, men det måste stå klart att vi måste få ner antalet som kommer till vårt land. Ett minskat mottagande bör kombineras med att partiet driver en solidarisk internationell politik. Den dominerande diskussionen nu har ett enda fokus och det är att hålla flyktingarna borta. Vad som händer med de som måste fly nämns knappast. Vi måste driva en politik med solidaritet med flyktingar men utan att alla måste komma till Sverige. EU:s avtal med Turkiet och med afrikanska länder är det bästa exemplet på detta. UNHCR gör stora insatser som vi måste stödja. Flyktingpolitik är ett skäl till att vi måste värna biståndet.

Asylrätten har sin grund i internationella konventioner och anses som grundläggande av Liberalerna. Men asylrätten som princip har upphävts genom transportörsavtalet. Sverige och andra länder talar om att alla har rätt att söka asyl, men samtidigt gör man allt för att förhindra att så kan ske. Resultatet blir förödande och skapar livsfarliga smuggelresor. Hyckleriet med asylrätt måste få ett slut.

Samtidigt som flyktinginvandringen minskar fortsätter arbetskraftsinvandringen. Sverige har västvärldens friaste system. Det innebär att invandring även kan ske till helt okvalificerade arbeten. Arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att komma till Sverige för de som inte har asylskäl. Självklart ska vi ha invandring till kvalificerade yrken där vi behöver tillskott men den övriga arbetskraftsinvandringen bör stoppas.

Sverige har en restriktiv narkotikapolitik och drömmar om ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt fortsätter narkotikan att flöda och bruket blir alltmer normaliserat. Narkotikan göder de kriminella gängen och mycket brottslighet har sin grund i narkotikan. Då måste man fundera över om den politiska linjen som drivits i många år är rätt. Det pågår nu fullskaleförsök i flera av USA:s delstater och i länder runt om i världen om olika former av lättnader på restriktionerna. Vi bör följa dessa försök och vara öppna för att se om vi ska följa efter.

I liberalismen ligger ju tron på den ansvarstagande människan. Samtidigt finns det, och har hela tiden funnits krafter i partiet som velat använda politiken för att styra människors sätt att leva. Länge fanns det en stark nykterhetsrörelse som drev en lagstiftning för att forma människor efter rörelsens ideal. På senare tid har vi dels feminister som vill styra människor sätt att leva med nämnda pappamånader som ett uttryck och dels en absolut rigid antinarkotikarörelse. Vi ser hur det oerhört farliga tobaksbruket drastiskt minskar. Det visar att människor i frihet kan ta ansvar.

Liberalismen utgår ifrån den enskilda människans rätt. Ingen ska bli gynnad eller missgynnad på grund av sitt kön. Jämställdhet är självklar och jämställdhet handlar om två kön. Feminism handlar om ett kön. Det är obegripligt att ett liberalt parti har en politisk princip som utgår från endast ett kön. I jämställdhetspolitiken finns det mycket som behöver göras även avseende pojkar och män. Jag tänker särskilt på hur pojkar halkar efter i skolan. Liberalerna måste bli ett jämställt parti även i sin inre verksamhet och inte ha varvade vallistor eller annan kvotering.

Liberalerna skulle kunna bli den vuxne i rummet. Den som behandlar väljarna som myndiga medborgare och inte som kravställande klienter som ska köpas med gåvor som de själva betalar. Liberalerna är inget intresseparti. Vi som länge har framhållit miljöskatter som ett effektivt sätt att driva miljöpolitik måste även vågar göra det. Vi bör stå för fastighetsskatt för att det är logisk kapitalbeskattning. Liberalerna skulle kunna vara det parti som inte avsätter statsråd eller ställer till med regeringskris bara som en kul grej. Men för att accepteras som den som driver ideologiskt rätt politik och även klara kritik krävs att denna politik drivs konsekvent under längre tid.

Liberalerna har förutsättningar att bli ett betydelsefullt parti och betydligt större än nu. Det som krävs är att man tydligt driver politik i enlighet med den liberala ideologi man har som sin grund.

Ragnar Arvidsson