Brist i lagen kan hota arbetsfreden

Sverige har stabila organisationer som förstår värdet av arbetsfred. Likväl kan enskilda företag eller hela branscher lamslås av strejker. Strejker som arbetsgivarna inte kan göra något åt. Inte heller kan facken göra något. Det är fritt fram för de strejkande att köra ett företag i botten eller skada hela Sverige. Allt pga en brist i lagen.

 Grunden för svensk arbetsrätt är kollektivavtal. Har man kollektivavtal så gäller fredsplikt, men fredsplikten gäller bara den organisation som tecknat kollektivavtalet. Andra fackliga organisationer har fri strejkrätt.

 Det vanligaste är ju att det på arbetarsidan finns en LO-fackorganisation som är ensam om att driva facklig verksamhet på arbetsplatsen men det är inte alltid så. Det finns en del ej LO-anknutna organisationer på arbetsmarknaden.

 En organisation som hörts en del på senare tid är syndikalisterna. Det är en gammal organisation som tagits över av en grupp revolutionärer som förespråkar politiska strejker och mer tycks vara inriktade på revolution än på facklig verksamhet. En annan organisation är Svensk Lokförarförening som strejkade för några år sedan. Det ledde inte till något resultat men massor av människor förhindrades att åka tåg. Ytterliggare en sådan organisation är Svenska Hamnarbetarförbundet.

 Hamnarbetarförbundet grundades på 70-talet som en utbrytning från LO-förbundet Transport. Under årens lopp har det växt sig allt starkare och organiserar nu mer hälften av Sveriges stuveriarbetare. Anledningen till deras framgång kan tillskrivas just detta arbetsrättsliga förhållande att de alltid kan ta till eller hota med strejk.

 Hamnarbetarförbundet har tilldelats en maktställning genom sin strejkrätt och genom hamnarnas centrala roll för Sveriges ekonomi. Skulle den här lilla gruppen om 1.700 medlemmar strejka skulle det snabbt bli mycket stora svårigheter för svensk industri och vår varu- och energiförsörjning. En strejk i en enstaka hamn kan i värsta fall stänga hamnen. Vilken Hamn vågar säga nej till Hamnarbetarförbundets krav när de vet att en strejk skulle göra att kunderna skulle välja en annan hamn? Och har kunderna flyttat så kommer de inte tillbaka bara för att strejken är slut.

 Tillvägagångssättet är att Hamnarbetarförbundet ställer kraven och kommer med hoten och sedan sker uppgörelsen mellan Hamnen och Transportarbetarförbundet som är kollektivavtalsslutande part.

 Den rättsliga grunden för agerandet är att varje organisation har rätt att ta till aktioner för få kollektivavtal. Jag förstår utgångspunkten. Vi kan inte ha en ordning som sanktionerar ett LO-monopol på facklig verksamhet men vi kan inte heller ha en ordning där företag kan slitas sönder för att två organisationer kämpar om kollektivavtalsrätten eller som i Hamnarna att de anställda kan tilltvinga sig förmåner genom att en organisation av två saknar fredsplikt. Det kan inte vara en omöjlighet att hitta ett sätt att legalt fastställa vilken organisation som skall vara bärare av kollektivavtalet och sedan skall fredsplikt gäller alla som berörs av slutet kollektivavtal.

 Hur kan det komma sig att den här ordningen kan fortgå och hur kan LO acceptera att utbrytarfacken har denna guldsits? Jo, alternativet är värre för LO. Ett skiljedomsförfarande kunde ju ibland leda till att ett annat fack än LO tilldelades kollektivavtalsrätten på något område. Detta skulle utmana LO´s monopolanspråk. LO bryr sig mindre om att företag kan köras i botten eller samhällsekonomin förlamas av strejker. Bara LO får upprätthålla sitt monopol på att sluta kollektivavtal.

Ragnar Arvidsson

Helsingborg

2011 

Hamnarbetarförbundets maktställning

(2014-01 ej publicerat)

Det som ger Hamnarbetarförbundet dess maktställning är att de saknar fredsplikt. Och att de har så många medlemmar att deras aktioner får effekt och att Hamnarna har så avgörande betydelse för industri och varuförsörjning.

Dessutom ger detta att övertid är frivillig (och att Hamnarna är så beroende av övertid) extra maktmedel åt både Transport och Hamnarbetarförbundet. I centrala avtalet är övertid inte frivillig utan detta är något som man fått i lokala avtal. Varför de fått det kan man undra över och mig veterligt är det så allmänt i Hamnarna. Det ligger nära till att anta att det är så att en maktställning ger möjlighet att erhålla ytterligare förmåner som sedan kan användas som maktinstrument.

Hamnarbetarförbundets konflikträtt slås fast i Arbetsdomstolen i dom 2004-96. Här fastslås den fria konflikträtten för den som ej har kollektivavtal under förutsättning att parten strider för ett kollektivavtal. Man strider alltså inte för att ändra Transports avtal.

Avdelningen har därför för att tillvarata sina medlemmars intressen utlyst och vidtagit stridsåtgärden, vilket är det handlingsalternativ som den svenska rättsordningen anvisar om parter inte kan komma överens förhandlingsvägen. Avdelningen har en grundlagsenlig rätt att i den uppkomna situationen vidta en stridsåtgärd oberoende av om bolaget har överenskommit i frågan med en annan facklig organisation eller inte.

Sedan får ett nytt kollektivavtal ej tillämpas eftersom det inte får tränga undan ett befintligt men det hör inte hit.

Om det finns två konkurrerande kollektivavtal gäller enligt svensk rättsordning att det först ingångna avtalet skall tillämpas. Det förhållandet att arbetsgivaren genom en dold reglering är förpliktad att tillämpa kollektivavtalet på alla som arbetar inom avtalets tillämpningsområde leder inte till att ett annat avtal blir rättsligt ogiltig

Är det då möjligt att Hamnarbetarförbundet kommer att teckna kollektivavtal tillsammans med Transport? Sv Hamnar har gjort stora ansträngningar för att åstadkomma detta. De har lyssnat och diskuterat och försökt få med dem. Vi har fått positiva budskap från Sv Hamnar om att nu går det i den riktningen, men sedan har det inte blivit något resultat.

Att HF kräver kollektivavtal är det som är grunden för att de skall vara en facklig part och som gör att de kan gå ut i konflikt. Det gör att de bjuds in till finrummen på Sv Hamnar och lyssnas på. Det är det som gör att de kan säga till sina medlemmar, och blivande medlemmar, att de skulle kunna åstadkomma mycket bättre avtal än Transport. (och faktiskt kan de det ibland med hjälp av sin strejkrätt). Därför kommer Hamnarbetarförbundet alltid att kräva kollektivavtal.

Om de tecknar kollektivavtal avsäger de sin guldsits, att de inte har fredsplikt. Gentemot Sv Hamnar och Hamnarna blir de del av en part. Visserligen kan de driva sina frågor men de förlorar sin självständighet. Gentemot medlemmarna måste de försvara gjorda avtal.

Hamnarbetarförbundet kommer därför alltid att kräva kollektivavtal men aldrig teckna något. Den enda lösningen är en lagändring som tillförsäkrar arbetsgivare med kollektivavtal arbetsfred.

Motion landsmötet 2009

141 Arbetsmarknad

E

E11. Begränsning av strejkrätten

Motionär: Ragnar Arvidsson, Helsingborg

Förslag till landsmötesbeslut:

att. 1.. Folkpartiet ska verka för att fackföreningar utan kollektivavtal,

på område där det finns kollektivavtal, ej har rätt

att strejka i avsikt att erhålla kollektivavtal

att. 2.. Folkpartiet ska verka för att ett skiljedomsförfarande

införes som efter ansökan avgör vilken organisation som

har kollektivavtalsrätten för ett visst område av arbetsmarknaden

Grunden för svensk arbetsrätt är kollektivavtal. Har man kollektivavtal

så gäller fredsplikt. Det finns dock några undantag

från denna regel. Det jag vill ta upp här är att fredsplikten

bara gäller den organisation som tecknat kollektivavtalet.

Andra fackliga organisationer har fri strejkrätt.

Det vanligaste är ju att det på arbetarsidan finns en LO-fackorganisation

som är ensam om att driva facklig verksamhet

på arbetsplatsen men det är inte alltid så. Det finns en del

ej LO-anknutna organisationer på arbetsmarknaden.

En organisation som hörts en del på senare tid är syndikalisterna.

Det är en gammal organisation som tagits över av en

grupp revolutionärer som förespråkar politiska strejker och

mer tycks vara inriktade på revolution än på facklig verksamhet.

En annan organisation är Svensk Lokförarförening som

strejkade för några år sedan. Det ledde inte till något resultat

men massor av människor förhindrades att åka tåg. Ytterligare

en sådan organisation är Brandmännens riksförbund

som hotade att låta vissa hus brinna ner som påtryckning för

fackliga krav.

En sådan organisation är också Svenska Hamnarbetarförbundet.

Hamnarbetarförbundet grundades på 70-talet som en

utbrytning från LO-förbundet Transport. Under årens lopp

har det växt sig allt starkare och organiserar nu mer hälften

av Sveriges stuveriarbetare. Anledningen till deras framgång

kan tillskrivas just detta arbetsrättsliga förhållande att de alltid

kan ta till eller hota med strejk.

Hamnarbetarförbundet har tilldelats en maktställning

genom sin strejkrätt och genom hamnarnas centrala roll för

Sveriges ekonomi. Skulle den här lilla gruppen om 1 700

medlemmar strejka skulle det snabbt bli mycket stora svårigheter

för svensk industri och vår varu- och energiförsörjning.

En strejk i en enstaka hamn kan i värsta fall stänga hamnen.

Vilken Hamn vågar säga nej till Hamnarbetarförbundets krav

när de vet att en strejk skulle göra att kunderna skulle välja

en annan hamn? Och har kunderna flyttat så kommer de inte

tillbaka bara för att strejken är slut.

Tillvägagångssättet är att Hamnarbetarförbundet ställer

kraven och kommer med hoten och sedan sker uppgörelsen

mellan Hamnen och Transportarbetarförbundet som är kollektivavtalsslutande

part.

Den rättsliga grunden för agerandet är att varje organisation

har rätt att ta till aktioner för få kollektivavtal. Jag förstår

utgångspunkten. Vi kan inte ha en ordning som sanktionerar

ett LO-monopol på facklig verksamhet men vi kan inte heller

ha en ordning där företag kan slitas sönder för att två organisationer

kämpar om kollektivavtalsrätten eller som i Hamnarna

att de anställda kan tilltvinga sig förmåner genom att

en organisation av två saknar fredsplikt. Det kan inte vara en

omöjlighet att hitta ett sätt att legalt fastställa vilken organisation

som ska vara bärare av kollektivavtalet och sedan måste

fredsplikt gäller alla som berörs av slutet kollektivavtal.

Hur kan det komma sig att den här ordningen kan fortgå

och hur kan LO acceptera att utbrytarfacken har denna guldsits?

Jo, alternativet är värre för LO. Ett skiljedomsförfarande

kunde ju ibland leda till att ett annat fack än LO fick kollektivavtalsrätten

på något område. Detta skulle utmana LO:s

monopolanspråk. LO och Socialdemokraterna bryr sig mindre

om att företag kan köras i botten eller samhällsekonomin

förlamas av strejker. Bara LO får upprätthålla sitt monopol

på att sluta kollektivavtal. Denna förklaring kan väl inte göra

vår vilja att åstadkomma en förändring mindre?

Partistyrelsens förslag

i motion E11 yrkande 1, som föreslår ett förbud för fackföreningar

att vidta stridsåtgärder för att åstadkomma ett kollektivavtal

på ett avtalsområde där en annan facklig organisation

redan har ett kollektivavtal. I motionen beskrivs situationer

där konflikter uppstått på grund av en sådan konkurrens mellan

olika fackliga organisationer. I yrkande 2 i samma motion

föreslås ett skiljedomsförfarande för att avgöra vilken organisation

som i sådana situationer har kollektivavtalsrätten.

.

 Det kan inte heller undvikas att föreningsfriheten gör att sinsemellan

konkurrerande fackliga organisationer båda arbetar för kollektivavtal

på samma område. Detta är inget nytt för svensk

arbetsmarknad (den med LO konkurrerande organisationen

SAC bildades redan 1910), och dessa konfliktsituationer

bör hanteras på samma sätt som andra konflikter på arbetsmarknaden.

Motion E10 yrkande 1 samt motion E11 bör

alltså avslås.

Min kommentar:

Jag har sett en orimlighet på arbetsmarknaden, nämligen att vissa fackföreningar har fri strejkrätt. Därför har jag skrivit denna motion som partistyrelsen föreslår skall avslås.

Partistyrelsen klumpar ihop den i sitt svar med en motion som föreslår att konflikt ej skall få användas för att få fram kollektivavtal. Det jag vill är något helt annat. Att de företag som faktiskt har slutet kollektivavtal skall vara fredade. Att då hänvisa till en proportionalitetsregel är orimligt. Det innebär att man anser att det är i grunden en rättighet att strejka i dessa situationer.

Partistyrelsen anser att dessa konfliktsituationer skall hanteras på samma sätt som andra konflikter på arbetsmarknaden. Dock, de konflikter jag talar om  är inte som andra på arbetsmarknaden.  Det brukliga är att konflikter handlar om att få till eller förändra ett kollektivavtal. Här handlar det om två fackföreningar som kämpar om avtalsrätten. Sådana konflikter borde inte drabba arbetsgivaren.

Jag har en tid försökt få folkpartister inse att denna situation existerar och få dem att engagera sig i frågan, men har har mött mycket lite intresse. När sedan partistyrelsen enhälligt avstyrker motionen får jag intrycket av ett parti vars intresse för arbetsmarknadsfrågor och näringsliv inskränker sig till frågan om kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna.

Kommentarer

Senaste kommentaren